Hejdå lotten!

I fredags, den 28/2, var sista dagen på min gamla kolonilott.
Jag städade upp lite, lade skydd mot rådjuren på tulpanerna och tog med mig de sista redskapen.
Det verkar vara den första vintern på många många år som björnbärsbuskarna inte frusit, i så fall blir det bär i höst som någon annan får njuta av. Jag är inte bitter! Jo kanske lite.

Vädret var ungefär likadant som den där novemberdagen för drygt 13 år sedan då jag fick min lott, det slutar som det började.

Min kolonilott, min allra första. Otaliga säckar gödsel och kannor vatten har jag burit uppför den här backen.

Björnbärsbusken från Höganäs som jag förökade och planterade längs med stenen. Jag fick den av M på sensommaren 2001 och den har de godaste bär jag någonsin smakat. Och odlingsbäddarna som jag fick riktigt bra jord i efter några år.


                                            



Jag ville ha en port, en ingång till min trädgård och den här tycker jag mycket om, bygger gärna en liknande igen. Jag tjärade stolparna längst ner och den har stått i över 10 år nu.

Det lite glömda landet på baksidan där jag aldrig fick till det riktigt. Det växte aldrig särskilt bra där, hur mycket jag än jobbade med det. Men den chockrosa pionen som jag fick av en granne och bara ställde där tills vidare, den trivs och är jättestor och fin nu.

Så många gånger jag suttit här och vilat, fikat, läst, lyssnat på radio eller bara tittat på min lott. Med Nynäsvägen i bakgrunden. Konstigt nog störde den inte så mycket trots all trafik, kanske för att jag kunde se så långt. Det är man inte van vid om man bor i innerstan och det saknar jag.

 

Komposten var det första jag byggde den första sommaren.

Nu är det dags att gå vidare mot nya odlingsäventyr.

Liv ger liv och skörd ger sådd, sådden nya skördar.