Det där med täckodling

Jag har varit tveksam till täckodling, det är det där med sniglar och så tycker jag att bar jord är vackert. Det ska man ju inte tycka.
Men i höstas räfsade jag ihop löv, hade ont om tid och lyfte bara upp dem i de halvfulla pallkragarna. Där fick de ligga över vintern och när jag lyfte på lövtäcket i våras - oj! massor av mask och fin lucker jord.
Jag börjar i några av pallkragarna, har blandat torra löv med färskt grönt från plantor som spridit sig till mig och jag försöker rensa bort. Gräsklippet vill jag inte ta, det gödslar ju gräsmattan.

Vi får se hur det går, det blir kanske inte en riktig täckodling, men marktäcke i alla fall under säsongen. 

Jag tycker redan det är vackrare med täckt jord. Och jag är väldigt sugen på att måla mina pallkragar svarta.

Mina madeleinekakor

Redan när jag går av bussen känner jag doften av vresrosorna, Rosa rugosa. De är planterade längs hela vägen och med varje vindpust påminner doften mig om Höganäs, Öresund, stranden vid badplatsen, varm sand och doft av tång.
De är mina madeleinekakor, mina barndomsminnen som vaknar när man känner en smak (eller, i mitt fall, en doft).